Julia Jonsson

Clara Jonsson / Permalink / 7
Jag har inte velat skriva om min tatuering för att det har gjort så ont i mig, det gör fortfarande ont i mig men är mer hanterbart nu. Jag är ingen tatueringstjej, jag älskar tatueringar men inte på min kropp så jag hade ingen plan alls på göra en förut.
 
Tills den dan då min kusin och nära vän Julia Jonsson dog. 
 
Julia var en sådan vän man alltid hade nära även fast det var många mil emellan oss, när man träffades så kanske de var månader sen sist men det märktes ändå inte. Hon var en av de jag höll närmast och hennes död kom som en riktigt chock, Julias liv slutade i en tragiskt bilolycka och hon dog direkt. 
 Jag fick nyheten via ett sms, trodde inte det var sant och mitt liv bröt ihop. Jag visste inte hur jag skulle hantera alla känslor, jag har varit med om 2 dödsfall i familjen, båda inom loppet av mindre än 6 månader och det var inte hanterbart längre. Så istället för att tänka på eller känna något, så stoppade jag alla känslor i en låda och gömde de lååångt inne i garderoben. Detta var såklart ingen lösning, är fortfarande inte en lösning. Känslorna bubblar upp ibland och slår till mig som en knytnäve.
 
Den ända tröst jag känner inför Julias död, det är denna tatuering, She flies above us. Den ger mig tröst att hon inte är borta, utan att hon alltid är nära både i himlen men även i mångas hjärtan♥ 
 
 

 
I have not wanted to write about my tattoo because it hurts so much to think about, it still hurts but I can do it now. I am not a tattoo girl, I love tattoos, but not on my body so I had no plan at all to do it before.
Until that day when my cousin and close friend Julia Jonsson died.

Julia was that kind of friend that you always had close even though there were many mil between us, and even though it was months since we last saw each other you could not notice it. She was one friend I was closest too and her death came as a real shock, Julia's life ended in a tragic car accident and she died instantly.
 I got the news by a text message, did not believe it was true. When I double-checked the text messages I got my life fell apart, I did not know how I would deal with all the feelings. I have experienced two deaths in the family, both in the space of less than 6 months and it was not manageable. So instead of thinking of it and feeling anything, I put all the emotions in a box and hid the looong inside the closet. This was obviously no solution, is still not a solution. The emotions bubble up occasionally and hits me like a fist.

The only consolation I feel about Juliet's death, it is this tattoo, She flies above us. It gives me comfort that she is not gone, she is always close! Both in heaven but also in the hearts of many ♥

 
#1 - - Maja <3:

Vad fint att du valt att göra en tatuering till minne av henne trots att du inte ville ha tatueringar <3 Nu sitter hon där uppe och vakar över dig!

#2 - - J:

❤️

#3 - - J:

❤️

#4 - - Mathilda Schöfl:

Jätte fin!
Kram❤️

#5 - - Alexandra:

Hej!
Sjukt dålig update på din blogg. Är det alltid så eller bara just nu?
Började läsa den nyss och funderar på att skita i de i och med att de alltid är samma inlägg

Svar: Då tycker jag du skiter i de :) det är olika hela tiden, så om du känner sådär så tycker jag att du slutar läsa min blogg.
Clara Cornelia Jonsson

#6 - - Angelica :

Måste bara få säga att jag vet exakt hur de är att förlora en kusin som man står nära. Jag förlorade min för 4 månader sen, min Bästavän, min älskade älskade kusin....den dagen han gick bort, förlorade jag en stor del av mig själv. Kommer alltid vara tomt utan honom, och man tänker hela hela hela tiden på han... du är absolut inte ensam om den här sorgen som gör så ont att de borde vara olagligt. skönt och se att du känner tröst i din tatuering iallafall, de är viktigt ! Ha hoppet uppe trots all skit som finns, de försöker jag också ha även fast de är tungt. Våra kusiner vill nog inte att vi går in i väggen helt..kram ♡

#7 - - Johanna Lindström:

Oj vad stark du är tjejen!! Superfin tatuering, styrkekramar till dig:)

Till top